Mitt år i bilder

Hälsodrinkar och datajobb

Hälsodrinkar och datajobb

Bilen är en hästtränares andra hem

Bilen är en hästtränares andra hem

Fri tillgång på hö kan nyttjas på olika sätt

Fri tillgång på hö kan nyttjas på olika sätt

Sova middag i höbalen, bli väckt av mjuka mular

Sova middag i höbalen, bli väckt av mjuka mular

Artiklar i Hippson…

Artiklar i Hippson…

…och Lucky Rider

…och Lucky Rider

Hästarna har fått djupvågsbehandlingar

Hästarna har fått djupvågsbehandlingar

Uteritt precis innan ovädret

Uteritt precis innan ovädret

Promenader i snöyra

Promenader i snöyra

Träningar i sol

Träningar i sol

Tiger trumfar på höjden

Tiger trumfar på höjden

Jeni tränar ligg

Jeni tränar ligg

Vila middag med Jeni i hagen

Vila middag med Jeni i hagen

Många samtal i höet

Många samtal i höet

Lugna stunder i solnedgången

Lugna stunder i solnedgången

Rapunzel?

Rapunzel?

I Portugal för affärsmöten och hålla träningar

I Portugal för affärsmöten och hålla träningar

Trädmeditation i Portugal

Trädmeditation i Portugal

Trädmeditation i Portugal

Trädmeditation i Portugal

Trötta och avslappnade elever

Trötta och avslappnade elever

Arbete med nya boken

Arbete med nya boken

7 övningar med dessa bommar

7 övningar med dessa bommar

Olika figurer från båda böckerna

Olika figurer från båda böckerna

Bomnörderi <3

Bomnörderi <3

Jeni fick tillbaka arbetsenergin

Jeni fick tillbaka arbetsenergin

Mys med hästarna

Mys med hästarna

Mycket bomarbete

Mycket bomarbete

Tiger började kunna samla sig igen

Tiger började kunna samla sig igen

Mycket jobb med Onlineskolan

Mycket jobb med Onlineskolan

Många lastträningar

Många lastträningar

Vi anstränger oss inte i onödan

Vi anstränger oss inte i onödan

Många turer längs fälten

Många turer längs fälten

Jeni har fått roliga leksaker

Jeni har fått roliga leksaker

I Oktober gick vi in i intensivt arbete med nya boken

I Oktober gick vi in i intensivt arbete med nya boken

Jag fick hjälp från oväntat håll 😉

Jag fick hjälp från oväntat håll 😉

Vår första bok översattes till engelska!

Vår första bok översattes till engelska!

De nya boken kom ut i December

De nya boken kom ut i December

Succé i julhandeln!

Succé i julhandeln!

Dela gärna det här inlägget:
0 Kommentarer
Det är nu du gör det

Det är nu du gör det

combined

Lina Zacha i träd. foto: Barbro Lagergren, Portugal

Brukar nyårsafton komma plötsligt i ditt liv? Du vaknar tillfälligt ur en grå vintervardag, finner dig själv festklädd med ett glas bubbel och hittar snabbt på ett nyårslöfte medan fyrverkerierna färgar natthimlen. Några dagar senare är du tillbaka på jobbet, tillbaka i din vinterdvala och den där flyktiga önskan om förändring du kände vid tolvslaget försvann med baksmällan.
Om det är en resumé av dina senaste nyår, är det här inlägget för dig!

 

 

 

Mellandagarna
Jag gillar uttrycket mellandagar. Som att få en bonusvecka. En tid för andrum. Reflektion. Sortering, hopsamling och nya planer. Hur använder du dina mellandagar? Det är nu du har chansen att lägga upp bollen inför 2017!

Vad hände?
Ta en kväll och gå igenom hela 2016. Mycket av det du gjort under året har du förmodligen glömt. Fotomapparna i datorn/mobil kan fräscha upp minnet. Vad försökte du åstadkomma det här året? Nådde du dina mål?
Om ja; varför? Vad var receptet som lyckades för dig?
Om nej; varför inte? Vad kan du se idag som du inte såg just då?

Målbilder förändras
Det är inte alls säkert att du har samma önskemål och visioner inför 2017 som du hade inför 2016. Du har utvecklats det här året, fått nya erfarenheter och insikter, lärt känna dig själv ett varv till. Så sträva inte envist längs samma stig du är van vid, i något slags tappert men oreflekterat försök att nå gamla mål och göra avslut. Våga skaka om den lilla kartongen du kallar vardag, sätt allting på sin spets, släpp allting du har och allting du velat ha och se vad som faktiskt kommer tillbaka, vad som faktiskt är viktigt framåt!

Sätt upp ett mål
En del mål behöver vi nå fram till medan andra bara avgör riktningen i en viktig process. Oavsett vad ditt mål är, behöver du lära känna det för att kunna använda det.
Varför har du den här målbilden?
Vad är din egentliga drivkraft?
Vad är ditt syfte, på vilket sätt blir ditt liv bättre när du nåt fram till målet?
Om målet består av högre status/yttre ting/prestation; vad symboliserar det på din insida? (t.ex. tävlingsresultat = yttre bekräftelse = kan vara dolt behov av att bekräfta/acceptera/älska dig själv)
Målbilder är ofta komplexa när man börjar vrida och vända på dem. De flesta har en yttre aspekt och en inre aspekt. Hur tar du hand om båda delarna?

Händelsekedja
Du har en målbild, en vision. Du ser de olika delarna i målbilden, hur de speglar olika delar i din person. Du känner värdet i målbilden, hur den här visionen påverkar dig och vad som driver dig i den riktningen.
Nu behöver du en plan. En ny målbild betyder en ny riktning. För att nå en stor förändring ”där framme” behöver du ändra det du gör just nu, i din vardag.
kartaTänk dig att du står i mitten av den här kartan. En liten förändring av din riktning nu blir en stor skillnad längre fram. Utan små förändringar i vardagen, kommer du röra dig i samma riktning du gjort hittills vilket uppenbarligen inte lett dig närmre ditt mål.

För att kunna nå fram till ditt mål, behöver du använda målbilden i vardagen. Vad kan du göra just idag som tar dig närmre imorgon?
Misstaget många gör, som leder till att målbilden dör, är att de separerar målbild från vardag. Visionen blir något att dagdrömma om, medan man i praktiken gör något helt annat. Du behöver börja leva din målbild. Om målet är en friskare kropp, behöver du sätta upp nya rutiner kring vad du äter, när du äter, vad du tänker om din kropp, hur du pratar om din kropp, osv. Du behöver boka in tid för träning i din kalender. Du behöver göra om din vardag så att du lever efter din målbild. Det fungerar inte att drömma om en bättre hälsa medan man häller upp en påse chips i TV-soffan.
Detsamma gäller alla mål. Bort från drömmande, fram för handling i praktiken.

Låt oss börja!
Nyåret är en perfekt tidpunkt för nystart. Det ligger en kollektiv nystartsenergi, där alla vill något nytt och välkomnar det nya. Använd mellandagarna för alla dina förberedelser, så att 1 Januari kan bli datumet då du sjösätter din plan och börjar leva din målbild. Då har du ett färdigt startdatum, istället för att drömma om att börja. Sätt ett startdatum som du kan hålla! Det är ingen idé att välja 1 Januari om du kommer att vara bakis och/eller supertrött efter en intensiv nyårsfest. Välj i så fall ett datum nån vecka in i månaden.
Sätt upp delmål och hållpunkter. Det är väldigt bra om du kan tidsbestämma dessa. I Januari ska du göra ditt, i Februari ska du göra datt… I Augusti… Men det är inte alla målbilder som man kan ha en tidsplan på. Då är det ännu viktigare att du är medveten i vardagen och gör det du kan varje dag, så att oväntade möjligheter inte går dig förbi.

Dela gärna det här inlägget:
0 Kommentarer
Om hästen blir lydig har jag misslyckats

Om hästen blir lydig har jag misslyckats

Frihetsdressyr har blivit det nya svarta och youtube svämmar över med filmer som visar flashiga trick och exceptionell lydnad. En del filmklipp är fantastiska och vackra, andra får mig att känna olust. Min facebookgrupp Frihetsdressyr & Trickträning har i skrivande stund över 4200 medlemmar och ökar varje dag. Det som förut bara kunde ses på cirkus och filminspelningar i Hollywood har nu blivit mainstream. På gott och ont. För en del utövare öppnas en ny värld med ett nytt sätt att se på hästen. Men för många öppnas en ny värld full av möjligheter att glänsa och imponera på andra, som i vilken annan inriktning som helst. En väldigt stor andel lockas in i frihetsdressyren för att kunna göra spektakulära trick, det kan vi inte sticka under stol med.
Det hela kokar ner till lydnadsträningens vara eller icke vara. Säg mig, försöker du få havet att lyda dig? Har du lydnadsträning med träd? Hästen är en urkraft! Du är en urkraft! Ingen av er ska förminskas till att viljelöst lyda någon annan. Att du slutar lyda innebär inte att du blir kriminell. Det innebär att du har utrymme att vara dig själv, utrymme att vara kreativ, utrymme att följa din egen rytm, utrymme att leva i balans, utrymme att uttrycka kärlek.
Jag längtar efter den dag då mänskligheten kan göra allting utan egobegär. Då man tränar dressyr, hoppning, westerngrenar, distans, trickträning etc, för att det är det roligaste hästen vet. Då man tränar utan någon som helst prestige. Skillnaden ligger alltså inte i vad du gör, utan hur du gör det. Med vilket syfte och för vems skull.
Skillnaden ligger i, om du tränar din häst för att han ska bli lydig eller om du tränar för att han ska bli glad och stolt. Skillnaden ligger i om du tränar hästen, eller om ni tränar tillsammans.

Kommunikationen mellan häst och människa behöver nå dithän, att vi kan inspirera varandra. Inte dressera. Oavsett om du tränar med utrustning (träns/rep/spö/etc) eller inte, handlar lydnadsträning om att göra hästen mentalt ofri. Hästen lyder dina kommandon, följer din vilja, gör som du säger. Om hästen inte gör det räknas han som olydig. Det är normen i hästträningen i de allra flesta inriktningar.
Jag, och många med mig, har ett helt annat förhållningssätt. Jag vill att hästen lyssnar på mig, men den dag jag bara ger direktiv och hästen bara gör som han blir tillsagd, den dagen har jag misslyckats med allt jag någonsin velat åstadkomma. Om jag istället ger hästen mental frihet, eller rättare sagt om jag aldrig tar den friheten ifrån honom. Hästen är mentalt fri från födseln. Om jag kan bevara den friheten, har jag en häst som kan utveckla sin egen personlighet, vilja, ambitioner, idéer och kreativitet till fullo.
Den mentala friheten handlar till skillnad mot vad många tror, inte om utrustning. Du kan se filmklipp där hästen är helt lös och människan varken håller i rep eller spö, men där hästen är mentalt ofri. Och du kan se filmklipp där hästen rids med sadel och träns men med full mental frihet.
Frihetsdressyr borde få ha innebörden Dressyr i Frihet. Inte dressyr som i att dressera fram konster, utan dressyr som i att träna bärighet hos både människa och häst. Fysisk, mental och emotionell självbärighet, där de två parterna även bär varandra. Och en väldig massa lek.

Dela gärna det här inlägget:
2 Kommentarer
Att bli ett med hästen är utgångsläget

Att bli ett med hästen är utgångsläget

kliÖverallt i stallarna, tidningar och social media ser jag en röd tråd i människans sätt att tänka. Jag ser det i ordval, som att människan har problem med hästens beteenden, eller att människan vill bli ledare över hästen, eller att hästen är tung i handen, osv. Jag ser det på valet av standardutrustning, där dubbla nosgrimmor är obligatoriskt oavsett om ekipaget ämnar tävla eller bara hobbyrider i skogen. Om hästen inte lyssnar på inverkan från bettet väljer många att sätta på en hjälptygel eller skarpare bett.
Hela tiden och i alla sammanhang kräver människan mer av hästen, utan att någon gång stanna upp och rannsaka sig själv eller orsak och verkan.
Jag drar alla saftigt över en kam nu. Det är dock inte den enskilda ryttaren jag vill komma åt, inte heller generaliserande av problem som i varje specifikt fall mycket väl kan behöva en viss form av lösning.
Jag adresserar kärnfrågan i normen. För trots alla ”nymodigheter” som ploppat upp, trots att allt fler börjar träna sina hästar lösa, rider bettlöst etc, så kvarstår normen att det är mycket lättare att se vilka problem jag har med hästen, än vilka problem hästen har med mig. Det är mycket lättare att byta utrustning än ridteknik. Det är mycket lättare att vara mer dominant och träna lydnad, än att träna sin egen lyhördhet.
Dels är det lättare för att vi slipper hela det där jobbet med ”personlig utveckling.” Vi behöver inte ändra oss, vi ändrar utrustningen och hästen istället.
Men framförallt är det lättare för att den gamla normen (som egentligen inte är så gammal) biter sig kvar. Kanske biter den sig kvar för att den moderna människan är fullt upptagen med att förverkliga sig själv på alla andra punkter än i sin egen kärna. Det är enklare att gå på yoga för att få en slank sexig kropp och tysta det dåliga samvetet över att inte ”bry sig om sig själv”, än att gå på yoga för att förankra kontakten med själen på riktigt – oavsett om det tar 20 år och du inte blir ett dugg sexigare och slankare under tiden.
Jag tror att alla som rider älskar hästar. Jag vill tro det i alla fall. Ändå är det fortfarande försvinnande få som låter den känslan ta plats på riktigt i livet med hästen. Hur kan man säga att man älskar sin häst, när det går ut på en ridning byggd på obehag, motstånd, dragkamp om tygeln, svordomar, bankande i sidorna, ”Nu skärper du dig!”, ändlöst harvande på samma volt i en timme? Är det gullisnuttandet och pussen hästen får på mulen innan du åker hem som är kärlek?
Det är inte onda människor som gör så här. Det är människor som älskar sin häst, älskar ridningen, har en längtan i sitt bröst att få bli ett med sin häst. Men de har aldrig fått en positiv väg dit. Sedan första steget in i sitt hästliv har de blivit skolade enligt normen. Normen, oavsett om det är dressyr, hoppning, någon westerngren, NH eller annan inriktning, ser i grunden ungefär likadan ut även om tillämpningen ter sig olika på ytan. Det kokar ändå ner till ett kämpande i vardagen, att man måste vinna över sin häst. Ju starkare motstånd hästen har, desto starkare måste du agera så att du vinner och hästen viker. Ger efter. Blir lydig, lägre i rang, ger upp, lyssnar på dig för att du har visat vem som bestämmer.
Oavsett om vi vill ta avstånd från detta eller försvara det och klä det i finare ord, så kvarstår det som norm. En norm vi alla färgas av. Var gång någon okänd person ser mig träna en häst vet jag, att de inte skulle notera om jag tog tag i tygeln eller knackade till med sporren. De kommer inte notera om jag har på en graman eller fundera på hur hårt nosgrimmorna sitter. Men ser någon mig ge godis under ett ridpass eller rida i bara stallgrimman, då sticker jag ut som en udda fågel. ”Det finns en i varje stall. Någon som gör konstiga saker med sin häst.”

Hur bryter vi normen?
Det krävs mod att frångå normen och börja se sig själv, hästen och hästlivet från nya perspektiv. Mod, för att du kommer att sticka ut från mängden. Mod, för att det är svårt att byta vanemönster. Mod, för att det handlar om personlig utveckling. Mod, för att det gör dig ansvarig. När du inte ”gör som alla andra” och när problemen inte förminskas till att bero på utrustning eller hästen, utan att Du behöver finna något nytt inom Dig, så gör det dig till ansvarig på ett helt nytt sätt. Det kan vara skrämmande, tungt och jobbigt i början, men när grovjobbet är gjort är det istället befriande och avkopplande. För om Du är ansvarig, så innebär det också att Du kan förändra. Du är inte ett offer under omständigheter.
Om Du har en längtan efter ett harmoniskt hästliv där du är ett med hästen, så kan Du skapa det. Här och nu, med den häst du har, med varje häst du möter.
Alla som integrerar Autentisk Hästkommunikation i sitt hästliv har en längtan att bli ett med hästen, och de uppfyller den önskningen varje dag. Varje dag börjar vi med att bli ett med hästen. Det är utgångsläget, för att sedan kunna påbörja dagens träning och fortsätta vara ett med hästen. Det är du och jag som behöver ta ansvar för att bli ett med hästen. Att gå in i hans energi, rytm, känsla. Det är inte hästen som ska fostras till detta och bli lydig. Vi tränar inte hästen till att följa oss i alla lägen. Först behöver vi träna på att följa hästen. Innan vi kan göra det, behöver vi bli ett med oss själva. När vi kan släppa vardagsstressen, surret i huvudet och tankar om hur vi ser ut på ytan, kan vi istället lägga fokus på att vara medvetna här och nu, släppa ner axlarna, andas fritt, odla en positiv känsla i magen.
När vi är i balans är det lätt att bli ett med hästen. Du kommer att märka att de av hästens beteenden du upplevde som problematiska, i själva verket var hästens försvar på din obalans.
Hästarna vill vara ett med oss. Det tillhör deras flockkommunikation att synkronisera. Om du är i obalans, innebär det att hästen synkroniserar med den obalansen, eller motsätter sig att bli ett med dig.

När du drar i tygeln, ligger det inte i hästens natur att ge efter och vara följsam, utan att synkronisera med spänningen i dina axlar. När vi går in för att knäcka hästens motstånd, bryter vi ner hästen. Vi tränar honom till att brutalt gå emot sin natur, att bli något han inte är.
Kanske är detta normen, för att det är så människan gör mot sig själv? Var dag vi lever i obalans med oss själva, var dag vi frångår vår inre rytm och anpassar oss till mer stress och mer yta, bryter vi ner oss själva. Det hänger ihop allting. Att bli ett med hästen är inte ett roligt partytrick. Det är inte bara en revolt mot ridsport-normen. Det är något av en samhällsrevolt.

Dela gärna det här inlägget:
0 Kommentarer