jenihageLedare. Den som går först. Vägvisaren. Visionären. Inspiratören. I hästflocken finns det många sådana individer. Ibland påbörjar individ A en rörelse som de andra följer. Ibland är det individ B som börjar gå och de andra hakar på. Ibland är det C, D, E, F…
Människans världsbild kretsar kring ett annat system, där allting måste vara byggt kring konkurrens, makt, kontroll. Man ser en hackordning där alla klättrar på varandra för ingen vill vara i botten. Ingen vill bli utkonkurrerad. Ingen vill bli lottlös. Ingen vill bli hackad på.
Kring detta har man byggt mänskliga samhällen såväl som hästträning. Vi uppfostrar tydligen våra barn till att bli mobbare, eller råkar det bara bli så som någon slags naturlig gruppdynamik som ingen kan påverka?
Konkurrens om otillräckliga resurser leder till maktkamper där starkast vinner. Är det verkligen den grund du vill bygga relationen till hästen på, när du säger att du måste vara ledare över hästen? Inte ledare i fråga om att påbörja en rörelse som den andre kan följa, utan ledare i betydelsen att du måste bestämma allt, annars kommer hästen göra det.
Vad är det som är farligt med en häst? Vad är det vi tror att vi måste bemästra och kontrollera? ”Hästen är stor och stark och kan göra oss illa.” blir ofta svaret när jag frågar.
Det är sant i teorin, men det gäller ju många män i förhållande till många kvinnor också. Jag känner inget behov att ”bestämma och kontrollera män annars tar de över”, jag väljer annat umgänge i så fall. Ett umgänge som jag kan vara avslappnad med, som inte försöker manipulera ut mig så snart jag lägger ner garden.
Den här misstänksamheten mot hästen som något sorts maktgalet monster som hela tiden går runt och längtar efter att förgöra oss, den har inte sin grund i hästen. Det är något människan valt att projicera på hästen. Vad är vi så rädda över?
Hästen i sig är förvisso stor och stark, men viljan att använda detta mot oss saknas. Ofta säger människor ”Om hästen visste sin styrka skulle vi inte ha en chans”. Till er säger jag: Hästen vet sin styrka! Hästen vet att hans kropp är stor, stark och snabb. Men hästen ser inget syfte med att bestämma över dig. Han finner inget ni behöver konkurrera om. Men om du vill ha hans plats och din önskan är stark, så flyttar han sig och ger sin plats till dig. Om dina ben inte orkar springa lika snabbt som hans, så bär han dig. Om du är missnöjd för att träningen gick skit, så tar han på sig det. Om du vill att han slutar använda sin kropp i sin fulla potential för att det skrämmer dig, så gör han det. Om du vill bestämma över honom, så lyder han.
Om du söker inspiration och visdom, ger han dig det. Om du söker en vägvisare, så går han före. Om du vill lära dig att bygga relationer med eget ansvar, tillit, samarbete och lyhördhet, så berättar han allt.

Hästen tar över hela tiden. Han tar över dina känslor. Han bär hela dig.
I en hållbar, närande relation konkurrerar vi inte med varandra. Vi bär. Vi ger. Vi samarbetar.

Lina Zacha
Följ

Lina Zacha

Tränare, kommunikatör, författare at Authentic Horse Communication
Lina Zacha bloggar om hur vi kan hitta tillbaka till vårt autentiska jag och hur hästarna kan hjälpa oss med det.
Lina Zacha
Följ

Latest posts by Lina Zacha (see all)

Dela gärna det här inlägget: