tigerhemEn dag i April för 15 år sedan besökte jag och mina föräldrar ett quarterstuteri. De hade fått ett stoföl bara en vecka innan. Mina föräldrar föll för henne och köpet var ett faktum. Jag såg på den lilla fölungen som nöjt låg utsträckt i halmen, och tänkte hur fantastiskt det var att hon en dag skulle vara en vuxen ridhäst.
Det fanns såklart fler hästar på gården och jag tog en promenad bland hagarna för att hälsa på dem. I en av hagarna gick det två ettåringar, ett sto och en hingst. Den palominofärgade hingsten var först fram till mig, och jag kliade honom en stund på halsen medan jag tänkte att jag en dag skulle vilja ha en häst med den färgen. Han njöt i fulla drag och jag log åt hans talande överläpp.
Sen la jag handen på stoets manke, och det var som om jag hade fått en elstöt, fast tvärtom. Jag sögs fast. Det var inte tal om en magkänsla, det kändes i hela kroppen. Det här var min häst!
Jag visste inte att hon fattades mig förrän jag träffade henne, men när jag stod där med handen på hennes hals blev allt så självklart. Ett djupt själsligt band genom flera reinkarnationer knöts på nytt samman igen, som ett skosnöre.
Sedan dess har vi bott på många olika platser, jag och min Tiger, från Hälsingland till Skåne. Nu är vi lustigt nog tillbaka där allt började. Två km från nuvarande stall ligger gården där Tiger föddes, gården där vi möttes första gången. Idag gick vi dit.
Uppfödaren har flyttat därifrån men gården ligger mitt i byn så vi kunde stå på gatan och titta in över gårdsplanen. Tiger spetsade öronen, tuggade och funderade. Hon var helt klart fascinerad över att få återse sitt föräldrahem såhär många år senare. Minnen rullades upp. Allting hade känts så mycket större på den tiden. Efter det hade istället världen blivit större. Världen var så mycket mer än en gård. Och nu stod vi här som två resenärer från världen och tittade in, tittade tillbaka, som genom ett tidshål. Jag la handen på Tigers manke. Den är lite högre upp nu än när hon var åring. Hon blickade ut bort mot hagarna en sista gång, innan vi gick hem.

Lina Zacha
Följ

Lina Zacha

Tränare, kommunikatör, författare at Authentic Horse Communication
Lina Zacha bloggar om hur vi kan hitta tillbaka till vårt autentiska jag och hur hästarna kan hjälpa oss med det.
Lina Zacha
Följ

Latest posts by Lina Zacha (see all)

Dela gärna det här inlägget: