Om hästen blir lydig har jag misslyckats

Frihetsdressyr har blivit det nya svarta och youtube svämmar över med filmer som visar flashiga trick och exceptionell lydnad. En del filmklipp är fantastiska och vackra, andra får mig att känna olust. Min facebookgrupp Frihetsdressyr & Trickträning har i skrivande stund över 4200 medlemmar och ökar varje dag. Det som förut bara kunde ses på cirkus och filminspelningar i Hollywood har nu blivit mainstream. På gott och ont. För en del utövare öppnas en ny värld med ett nytt sätt att se på hästen. Men för många öppnas en ny värld full av möjligheter att glänsa och imponera på andra, som i vilken annan inriktning som helst. En väldigt stor andel lockas in i frihetsdressyren för att kunna göra spektakulära trick, det kan vi inte sticka under stol med.
Det hela kokar ner till lydnadsträningens vara eller icke vara. Säg mig, försöker du få havet att lyda dig? Har du lydnadsträning med träd? Hästen är en urkraft! Du är en urkraft! Ingen av er ska förminskas till att viljelöst lyda någon annan. Att du slutar lyda innebär inte att du blir kriminell. Det innebär att du har utrymme att vara dig själv, utrymme att vara kreativ, utrymme att följa din egen rytm, utrymme att leva i balans, utrymme att uttrycka kärlek.
Jag längtar efter den dag då mänskligheten kan göra allting utan egobegär. Då man tränar dressyr, hoppning, westerngrenar, distans, trickträning etc, för att det är det roligaste hästen vet. Då man tränar utan någon som helst prestige. Skillnaden ligger alltså inte i vad du gör, utan hur du gör det. Med vilket syfte och för vems skull.
Skillnaden ligger i, om du tränar din häst för att han ska bli lydig eller om du tränar för att han ska bli glad och stolt. Skillnaden ligger i om du tränar hästen, eller om ni tränar tillsammans.

Kommunikationen mellan häst och människa behöver nå dithän, att vi kan inspirera varandra. Inte dressera. Oavsett om du tränar med utrustning (träns/rep/spö/etc) eller inte, handlar lydnadsträning om att göra hästen mentalt ofri. Hästen lyder dina kommandon, följer din vilja, gör som du säger. Om hästen inte gör det räknas han som olydig. Det är normen i hästträningen i de allra flesta inriktningar.
Jag, och många med mig, har ett helt annat förhållningssätt. Jag vill att hästen lyssnar på mig, men den dag jag bara ger direktiv och hästen bara gör som han blir tillsagd, den dagen har jag misslyckats med allt jag någonsin velat åstadkomma. Om jag istället ger hästen mental frihet, eller rättare sagt om jag aldrig tar den friheten ifrån honom. Hästen är mentalt fri från födseln. Om jag kan bevara den friheten, har jag en häst som kan utveckla sin egen personlighet, vilja, ambitioner, idéer och kreativitet till fullo.
Den mentala friheten handlar till skillnad mot vad många tror, inte om utrustning. Du kan se filmklipp där hästen är helt lös och människan varken håller i rep eller spö, men där hästen är mentalt ofri. Och du kan se filmklipp där hästen rids med sadel och träns men med full mental frihet.
Frihetsdressyr borde få ha innebörden Dressyr i Frihet. Inte dressyr som i att dressera fram konster, utan dressyr som i att träna bärighet hos både människa och häst. Fysisk, mental och emotionell självbärighet, där de två parterna även bär varandra. Och en väldig massa lek.

Dela gärna det här inlägget:

Att bli ett med hästen är utgångsläget

kliÖverallt i stallarna, tidningar och social media ser jag en röd tråd i människans sätt att tänka. Jag ser det i ordval, som att människan har problem med hästens beteenden, eller att människan vill bli ledare över hästen, eller att hästen är tung i handen, osv. Jag ser det på valet av standardutrustning, där dubbla nosgrimmor är obligatoriskt oavsett om ekipaget ämnar tävla eller bara hobbyrider i skogen. Om hästen inte lyssnar på inverkan från bettet väljer många att sätta på en hjälptygel eller skarpare bett.
Hela tiden och i alla sammanhang kräver människan mer av hästen, utan att någon gång stanna upp och rannsaka sig själv eller orsak och verkan.
Jag drar alla saftigt över en kam nu. Det är dock inte den enskilda ryttaren jag vill komma åt, inte heller generaliserande av problem som i varje specifikt fall mycket väl kan behöva en viss form av lösning.
Jag adresserar kärnfrågan i normen. För trots alla ”nymodigheter” som ploppat upp, trots att allt fler börjar träna sina hästar lösa, rider bettlöst etc, så kvarstår normen att det är mycket lättare att se vilka problem jag har med hästen, än vilka problem hästen har med mig. Det är mycket lättare att byta utrustning än ridteknik. Det är mycket lättare att vara mer dominant och träna lydnad, än att träna sin egen lyhördhet.
Dels är det lättare för att vi slipper hela det där jobbet med ”personlig utveckling.” Vi behöver inte ändra oss, vi ändrar utrustningen och hästen istället.
Men framförallt är det lättare för att den gamla normen (som egentligen inte är så gammal) biter sig kvar. Kanske biter den sig kvar för att den moderna människan är fullt upptagen med att förverkliga sig själv på alla andra punkter än i sin egen kärna. Det är enklare att gå på yoga för att få en slank sexig kropp och tysta det dåliga samvetet över att inte ”bry sig om sig själv”, än att gå på yoga för att förankra kontakten med själen på riktigt – oavsett om det tar 20 år och du inte blir ett dugg sexigare och slankare under tiden.
Jag tror att alla som rider älskar hästar. Jag vill tro det i alla fall. Ändå är det fortfarande försvinnande få som låter den känslan ta plats på riktigt i livet med hästen. Hur kan man säga att man älskar sin häst, när det går ut på en ridning byggd på obehag, motstånd, dragkamp om tygeln, svordomar, bankande i sidorna, ”Nu skärper du dig!”, ändlöst harvande på samma volt i en timme? Är det gullisnuttandet och pussen hästen får på mulen innan du åker hem som är kärlek?
Det är inte onda människor som gör så här. Det är människor som älskar sin häst, älskar ridningen, har en längtan i sitt bröst att få bli ett med sin häst. Men de har aldrig fått en positiv väg dit. Sedan första steget in i sitt hästliv har de blivit skolade enligt normen. Normen, oavsett om det är dressyr, hoppning, någon westerngren, NH eller annan inriktning, ser i grunden ungefär likadan ut även om tillämpningen ter sig olika på ytan. Det kokar ändå ner till ett kämpande i vardagen, att man måste vinna över sin häst. Ju starkare motstånd hästen har, desto starkare måste du agera så att du vinner och hästen viker. Ger efter. Blir lydig, lägre i rang, ger upp, lyssnar på dig för att du har visat vem som bestämmer.
Oavsett om vi vill ta avstånd från detta eller försvara det och klä det i finare ord, så kvarstår det som norm. En norm vi alla färgas av. Var gång någon okänd person ser mig träna en häst vet jag, att de inte skulle notera om jag tog tag i tygeln eller knackade till med sporren. De kommer inte notera om jag har på en graman eller fundera på hur hårt nosgrimmorna sitter. Men ser någon mig ge godis under ett ridpass eller rida i bara stallgrimman, då sticker jag ut som en udda fågel. ”Det finns en i varje stall. Någon som gör konstiga saker med sin häst.”

Hur bryter vi normen?
Det krävs mod att frångå normen och börja se sig själv, hästen och hästlivet från nya perspektiv. Mod, för att du kommer att sticka ut från mängden. Mod, för att det är svårt att byta vanemönster. Mod, för att det handlar om personlig utveckling. Mod, för att det gör dig ansvarig. När du inte ”gör som alla andra” och när problemen inte förminskas till att bero på utrustning eller hästen, utan att Du behöver finna något nytt inom Dig, så gör det dig till ansvarig på ett helt nytt sätt. Det kan vara skrämmande, tungt och jobbigt i början, men när grovjobbet är gjort är det istället befriande och avkopplande. För om Du är ansvarig, så innebär det också att Du kan förändra. Du är inte ett offer under omständigheter.
Om Du har en längtan efter ett harmoniskt hästliv där du är ett med hästen, så kan Du skapa det. Här och nu, med den häst du har, med varje häst du möter.
Alla som integrerar Autentisk Hästkommunikation i sitt hästliv har en längtan att bli ett med hästen, och de uppfyller den önskningen varje dag. Varje dag börjar vi med att bli ett med hästen. Det är utgångsläget, för att sedan kunna påbörja dagens träning och fortsätta vara ett med hästen. Det är du och jag som behöver ta ansvar för att bli ett med hästen. Att gå in i hans energi, rytm, känsla. Det är inte hästen som ska fostras till detta och bli lydig. Vi tränar inte hästen till att följa oss i alla lägen. Först behöver vi träna på att följa hästen. Innan vi kan göra det, behöver vi bli ett med oss själva. När vi kan släppa vardagsstressen, surret i huvudet och tankar om hur vi ser ut på ytan, kan vi istället lägga fokus på att vara medvetna här och nu, släppa ner axlarna, andas fritt, odla en positiv känsla i magen.
När vi är i balans är det lätt att bli ett med hästen. Du kommer att märka att de av hästens beteenden du upplevde som problematiska, i själva verket var hästens försvar på din obalans.
Hästarna vill vara ett med oss. Det tillhör deras flockkommunikation att synkronisera. Om du är i obalans, innebär det att hästen synkroniserar med den obalansen, eller motsätter sig att bli ett med dig.

När du drar i tygeln, ligger det inte i hästens natur att ge efter och vara följsam, utan att synkronisera med spänningen i dina axlar. När vi går in för att knäcka hästens motstånd, bryter vi ner hästen. Vi tränar honom till att brutalt gå emot sin natur, att bli något han inte är.
Kanske är detta normen, för att det är så människan gör mot sig själv? Var dag vi lever i obalans med oss själva, var dag vi frångår vår inre rytm och anpassar oss till mer stress och mer yta, bryter vi ner oss själva. Det hänger ihop allting. Att bli ett med hästen är inte ett roligt partytrick. Det är inte bara en revolt mot ridsport-normen. Det är något av en samhällsrevolt.

Dela gärna det här inlägget:

Hästen tar över

jenihageLedare. Den som går först. Vägvisaren. Visionären. Inspiratören. I hästflocken finns det många sådana individer. Ibland påbörjar individ A en rörelse som de andra följer. Ibland är det individ B som börjar gå och de andra hakar på. Ibland är det C, D, E, F…
Människans världsbild kretsar kring ett annat system, där allting måste vara byggt kring konkurrens, makt, kontroll. Man ser en hackordning där alla klättrar på varandra för ingen vill vara i botten. Ingen vill bli utkonkurrerad. Ingen vill bli lottlös. Ingen vill bli hackad på.
Kring detta har man byggt mänskliga samhällen såväl som hästträning. Vi uppfostrar tydligen våra barn till att bli mobbare, eller råkar det bara bli så som någon slags naturlig gruppdynamik som ingen kan påverka?
Konkurrens om otillräckliga resurser leder till maktkamper där starkast vinner. Är det verkligen den grund du vill bygga relationen till hästen på, när du säger att du måste vara ledare över hästen? Inte ledare i fråga om att påbörja en rörelse som den andre kan följa, utan ledare i betydelsen att du måste bestämma allt, annars kommer hästen göra det.
Vad är det som är farligt med en häst? Vad är det vi tror att vi måste bemästra och kontrollera? ”Hästen är stor och stark och kan göra oss illa.” blir ofta svaret när jag frågar.
Det är sant i teorin, men det gäller ju många män i förhållande till många kvinnor också. Jag känner inget behov att ”bestämma och kontrollera män annars tar de över”, jag väljer annat umgänge i så fall. Ett umgänge som jag kan vara avslappnad med, som inte försöker manipulera ut mig så snart jag lägger ner garden.
Den här misstänksamheten mot hästen som något sorts maktgalet monster som hela tiden går runt och längtar efter att förgöra oss, den har inte sin grund i hästen. Det är något människan valt att projicera på hästen. Vad är vi så rädda över?
Hästen i sig är förvisso stor och stark, men viljan att använda detta mot oss saknas. Ofta säger människor ”Om hästen visste sin styrka skulle vi inte ha en chans”. Till er säger jag: Hästen vet sin styrka! Hästen vet att hans kropp är stor, stark och snabb. Men hästen ser inget syfte med att bestämma över dig. Han finner inget ni behöver konkurrera om. Men om du vill ha hans plats och din önskan är stark, så flyttar han sig och ger sin plats till dig. Om dina ben inte orkar springa lika snabbt som hans, så bär han dig. Om du är missnöjd för att träningen gick skit, så tar han på sig det. Om du vill att han slutar använda sin kropp i sin fulla potential för att det skrämmer dig, så gör han det. Om du vill bestämma över honom, så lyder han.
Om du söker inspiration och visdom, ger han dig det. Om du söker en vägvisare, så går han före. Om du vill lära dig att bygga relationer med eget ansvar, tillit, samarbete och lyhördhet, så berättar han allt.

Hästen tar över hela tiden. Han tar över dina känslor. Han bär hela dig.
I en hållbar, närande relation konkurrerar vi inte med varandra. Vi bär. Vi ger. Vi samarbetar.

Dela gärna det här inlägget:

Våga vara modig

WIN_20160611_15_25_40_Pro (2)Är jag färdiglärd nu? – Nej
Känner jag mig ens redo att börja? – Nej
Kommer jag nånsin nå den punkten? – Nej

Det är såhär det är, för alla. Det är aldrig rätt läge för någonting. För när du är framme vid den där dagen, då du känner dig redo och tillräckligt kunnig och allting känns tryggt och bombsäkert – då kommer du inte längre ha samma mål. Det som utmanar dig idag, det som väcker ditt driv, din nyfikenhet, det som får dig att brinna och att vilja ta språnget – det kommer inte utmana dig ett dugg den dag du känner dig redo. Då kommer du ha siktet på ett nytt mål, som du inte känner dig redo för men som du dras till.
Därför är det så viktigt att ta tag i dina drömmar. Gå dit hjärtat pekar. Våga ta stora andetag. Våga brinn. Våga göra. Våga våga, och våga var modig.
För många år sedan läste jag någonstans att människans stora rädsla inte är att inte vara tillräckligt bra, utan för hur bra hon kan vara. Vi är rädda för vår egen storhet. Vi är rädda för vår fulla potential.
Kanske är det därför vi så gärna äter skräp, nöjer oss med en lagom dålig tillvaro, bortförklarar våra drömmar som nonsens. Vi vill hålla oss själva tillbaka. Vi vill leva begränsat. Det är tryggare att intala sig själv vad som inte går, än att förstå hur mycket som faktiskt går.
”Alla måste ju ha en last.” sa hon och tog ett bloss på sin cigarett, eller stoppade en gelégodis i munnen.
Jag undrar: Måste vi det? Vad skulle hända om alla – du och jag och alla andra – skulle släppa all barlast? Om ditt hjärta fick bestämma, hur skulle ditt liv se ut då?
Börja nu inte svara med ett intellektualiserat och sarkastiskt ”Jag skulle vinna på lotto, det skulle lösa alla mina problem.” eller något annat som du känner inte ligger inom räckhåll för dig just nu. Det är så du dödar ditt hjärta, genom att hela tiden vifta bort din passion som ouppnåelig. Börja med att göra det hjärtat önskar precis just nu, istället för något du ”borde”. När du frågar din kropp vad den vill äta, gå inte på att den vill ha socker och kemikalier. Fråga inte vad munnen är van vid och vad hjärnan har lärt sig anses som godis. Fråga vad kroppen skulle må bra av. På riktigt.
Vad vill du med ditt liv? På riktigt!

Dela gärna det här inlägget:

Lilla Lisa i skogen

skogHon används så ofta som en stereotyp för den okunniga och naiva. Lilla Lisa i skogen. Hon är den som blir lurad att lyssna på kvacksalvare, hon som går på vad som helst utan att själv kunna vara myndig nog att ta beslut om huruvida informationen hon får känns rätt eller ej.
Hon är den som gör allting tvärtemot vad man ”ska”. Hon har ett par barfota hobbyhästar på lösdrift, har en bomlös sadel, bettlöst träns och till råga på allt springer hon mest runt och leker med hästarna. ”Klickerträning och sån skit.”, fnyser de som tror sig veta bättre. ”Kan ingen lära Lilla Lisa hur man tränar en häst på riktigt?”
En annan variant av Lilla Lisa i skogen är att hon bara härmar alla yrkesfolk rakt av. Om den kända hoppryttaren använder gramantygel så gör Lilla Lisa också det. Lilla Lisa förstår inte att man inte ska avsluta ridpasset utan avskrittning, Lilla Lisa kan inte bedöma vad hennes häst är redo för och inte.
Lilla Lisa är alltid okunnig och aldrig förmögen att kunna tänka själv.
De vanliga, korrekta, kunniga hästmänniskorna ser i ena stunden ner på Lilla Lisa och menar att människor som hon borde få psykisk hjälp och djurförbud. I nästa stund vill man rädda henne. Mest från sig själv kanske, men även från precis alla som man själv inte håller med om. Man går ut hårt på nätet och hävdar att den och den informationen är skadlig eftersom Lilla Lisa i skogen kan anamma idén och få för sig att försöka själv.

Lilla Lisa i skogen finns förstås inte, men vad händer när man pratar om henne som om hon inte bara finns, utan också i ett sådant antal att allting måste anpassas efter hennes infantilitet? Kryllar det verkligen av människor där ute som är oförmögna till att ta egna beslut, och i så fall, hur blir världen bättre genom att omyndigförklara andra människor?
Visst finns det människor som gör saker de inte borde. Problemet är att det inte ett dugg handlar om Lilla Lisa i skogen, utan minst lika ofta om Populära Peter på tävlingsbanan. Det är ett större problem när Populära Peter på tävlingsbanan anammar en trend utan att tänka själv och utan att sätta sin hästs välbefinnande i första rummet, än när Lilla Lisa i skogen gör det.
Okunskap, felprioriteringar och misstag finns i alla led och kommer alltid att göra det. Vi hjälper ingen genom att idiotförklara dem. Vi kan bara hjälpa andra genom att själva föregå med gott exempel och sprida det vi känner är bra och hållbart. Om vi är ödmjuka nog att inse att vi inte heller är perfekta, att vi också gör saker vi kommer att omvärdera senare, så kommer vi inte förakta andra för deras val och handlingar.
Det Lilla Lisa anammar idag, kan vara vad vi alla – även Populära Peter- drömmer om imorgon.

Dela gärna det här inlägget:

Ryttarens hand

bettI ett nypublicerat hästmagasin fann jag bilder på hästar ridna på tränsbett, där ryttaren använde tygeln på ett sådant sätt att bettringen befann sig i någon av de positioner som jag återgett i färg i bilden här. Det är tyvärr ingen ovanlighet, jag ser det överallt. Men hur är det ens fysiskt möjligt? Varför blir det inte ramaskri? Helt enkelt för att om något syns hela tiden, blir det normaliserat. Av ryttare, tränare, journalister…
Den vita ringen utgör det ungefärliga utgångsläget ett bett bör ligga i, vilket förstås varierar något beroende på individens anatomi. Men jag lovar att ingen häst har ett bekvämt bettläge i området kring ganaschen! Detta var hästar som reds med nosgrimmor både över och under bettet, av professionella ryttare. Tävlingsryttare. Tränare.
Hur kan vi då förvänta oss att amatörer ska kunna rida bättre? Vi behöver alla hjälpas åt att sprida användningen av bettlösa alternativ, men det är inte det enda som behövs. En ryttarhand som flyttar bettringen dessa distanser kommer inte att vara bättre på ett sidepull, en repgrimma eller en kapson.
Diskussionen bör inte endast kretsa kring vilken utrustning vi använder, utan hur vi använder den. Vi behöver en genomgående reform i alla ridinriktningar, där ryttarens hand omskolas. Bort med bakåtverkande händer och förkortning av hästhalsar.
Kunskapen om hur du rider hästen fram till din hand behöver spridas, spridas, spridas. Vad står din hand för? Vad gör din hand förutom att hålla i en tygel? Vad händer i din kropp när handen håller i en tygel? Hur påverkas hästen av din hands placering även utan tygel? Kan du känna din hand framme vid hästens huvud när du rider, eller känner du hästens huvud bak i din hand? Känner du hästens bakben i din hand, och i vilken riktning, med vilken hållning, balans eller brist på balans, din hand får dem att röra sig?

Dela gärna det här inlägget:

Så använder du Pokémon Go i hästträningen

poke1Det var länge sedan något tog världen med storm på så kort tid som nu Pokémon Go har gjort. 2 veckor efter release har mobilspelet över 30 miljoner användare.
Hur påverkar spelet dig? Genom att medvetandegöra dina egna mentala reaktioner, kan du använda erfarenheterna i ditt övriga liv såväl som i träningen med din häst.

Jag laddade hem appen med två frågor i åtanke: Vad handlar det här om som alla pratar om numera? och Vad är det som motiverar 30 miljoner människor till detta?
Min första motivation att ansluta mig till skaran pokémon-spelare var alltså nyfikenhet och någon form av grupptryck genom deltagarnas entusiasm. Jag ville hänga med i skämten på sociala medier och jag ville förstå vad det var som var så entusiasmerande. Människor samlas i tusentals för att dela den här upplevelsen i grupp. Så till och med jag, som aldrig spelar någonting annars, blev nyfiken.

Nyfikenhet. Glädje. Motivation. Så centrala begrepp i hästträningen. Hästar och människor motiveras ibland av precis samma saker, ibland av helt olika. Genom att förstå hur motivationens grunder fungerar generellt och vad som motiverar varje individ, kommer du att både kommunicera och träna bättre.
Du blir inte en bättre tränare för din häst genom att träna pokémons, men om du förstår varför du vill träna pokémons kan du bli en bättre hästtränare!

I motivationens enklaste form finns två olika huvudfaktorer: Förtjäna en belöning eller Undvika ett straff. I många dataspel kan du dö och du spelar då för att hålla din gubbe vid liv. Sådana spel är spännande och energihöjande, men också stressande.
Spel som Pokémon Go bygger i huvudsak på belöning. Ju tätare belöningar du kan få, desto lättare blir du motiverad att fortsätta en bit till. När belöningarna kommer oregelbundet förstärker det motivationen då du aldrig vet hur nära en belöning du faktiskt är. Positiv Förstärkning, dvs att få belöning för sitt beteende, handlar alltså inte om att alltid få belöning för precis allt – annars tappar du motivationen, utan om att med hjälp av belöning skapa en positiv känsla kopplad till beteendet eller aktiviteten. I det läget bibehålls motivationen även om belöningen kommer mer sällan, då aktiviteten blir en belöning i sig. T.ex. om din häst får en belöning var gång han hoppar ett hinder, kommer han snart att förknippa hinder med belöning och därigenom även med en positiv känsla. Den positiva känslan kommer att bibehållas även när belöningen kommer alltmer sällan, då han i det stadiet tycker att hoppning i sig är lustfyllt.

I första stadiet som Pokémon Go-spelare kommer du att uppleva en belöning var gång du träffar på en pokémon. Efter ett tag kommer du inte bli lika tillfreds när du träffar på samma pokémons igen och igen, som när du får tag på en du aldrig sett förr. Missade bollar ger en negativ känsla men kan leda till en förstärkt belöningskänsla när du väl träffar. Ibland behöver du få känna dig duktig som träffar på första bollen, ibland behöver du en större utmaning. Såhär fungerar positiv förstärkning även för din häst. Genom att förstå vad du själv går igång på, kan du skapa motiverande sammanhang åt dig själv i alla aspekter i din vardag. Genom att själv få uppleva känslan av direkt belöning och vad det gör för din egen motivation, kan du även omsätta det tillsammans med din häst och hans motivation.
Det viktiga här är att inse vilket ansvar du har. Alla vill få direkt belöning, men vi kan också bli totalt manipulerade av det. Hos både människa och djur kan beroende utvecklas, och olika individer är olika känsliga för detta. I vissa lägen fungerar manipulation som ett positivt verktyg för att kunna komma över en tröskel och nå vidare. T.ex. du sitter still för mycket, känner dig deppig och har svårt att komma igång med träningen. Kan en app som Pokémon Go få dig att gå ett varv runt kvarteret? Super! Det kommer leda till att du går längre och oftare, vilket i sin tur leder till ökad kondis och bättre hälsa. På sikt kommer den nya känslan i kroppen att kunna bli den nya motivationen till att fortsätta hålla i gång motionen. Men om spelet manipulerar dig till att bara jaga små söta monster till den grad att du försakar arbete / skola / familj / vänner / näringsintag / sömn, då kommer du fortsätta må dåligt under ytan medan hjärnan är förblindad i spelets fantasi.
Så fungerar det när du tränar din häst också. Du kan hjälpa din häst att förstå en uppgift, komma igång med fysisk träning och göra en situation positiv med hjälp av direkt belöning. Men hanterat på fel sätt, i fel läge av en psykisk process eller med fel individ, kan det skapa stress och att hästen glömmer bort sig själv.

Det finns många data/mobil-spel som är baserade på positiv förstärkning, så vad motiverar så många människor – speciellt de som annars inte spelar- till att bli så motiverade i just det här spelet? Min teori är att belöningseffekten blir större när både hjärna och kropp är inkopplade. Om du sitter still och samlar poäng genom att styra en gubbe i din mobil ger det en viss belöning mentalt men du utför ingen fysisk uppgift. Naturligt sett förekommer både fysiska och mentala uppgifter och problem att lösa, men dels är de fysiska mer frekventa, dels innebär det en ökad ansträngning när båda delarna aktiveras och en dubbel belöning. Så att du behöver röra på dig i Pokémon Go för att få belöning för din nyfikenhet kan vara en stor del av succén.
Omsätt även detta i din hästträning. Låt din häst få använda sin nyfikenhet i träningen, lägg upp träningen så att hästen blir nöjd både fysiskt och mentalt, och värna om den positiva känslan, glädjen, entusiasmen!

Vad har Du mer lärt dig i dataspelsvärlden som du kan använda tillsammans med hästen?
Berätta gärna i en kommentar!

Dela gärna det här inlägget:

Foder: ta bort eller lägga till?

drinkEfter att under en tid provat olika foder har jag själv kunnat konstatera vad som faktiskt fungerar för mig och mina hästar och vad som inte gör det. Det är så lätt att lita på produkttillverkarens uttalanden om att just deras produkt är bra till ditt eller datt, men vad svarar egentligen just den här kroppen på? Och vilka produkter fungerar bra tillsammans?

Jag har själv provat av och på med gluten, mjölk och kött, och kommit fram till att min kropp mår i särklass bäst när dessa tre komponenter hålls borta från min kost. Emulgeringsmedel och andra E-nummer likaså.
Efter att ha provat alla möjliga foder till hunden, slutar det även för hans del med gluten/spannmålsfritt. Hästarna har också fått prova ”allt” och det de svarat bäst på hittills är Primero Total och biopromin.
Jag har alltså tagit bort en massa produkter och ingredienser som vi inte mått bra av, hittat så rena foder som möjligt som bas som våra respektive kroppar ”sagt ja” till. Jag tror inte på att tillsätta ditt och datt ovanpå en redan dysfunktionell kost – först måste vi rensa bort grundproblematiken vilken oftast består av mat som orsakar inflammationer.

Med en bra grund har jag sedan tillsatt två produkter till oss allihop: MSM och EM-A.
På hästarna märkte jag efter att provat dessa produkter var och en för sig, att de blev magiska tillsammans. Än så länge har jag inte funnit någon studie som kan förklara varför, men de tycks helt klart hjälpa varandra på bästa sätt. Trots att mina hästar har haft nästan en månads ledigt på bete i samband med mina resor, har de fina muskler och kroppar som känns slaggfria nu när träningen är igång igen.
Mina hästar går utan flugskydd för att förhindra skav, och de gånger ögonen blivit irriterade av flugorna baddar jag dem med EM-A vilket helt och hållet förhindrar inflammation eller fortsatt irritation.

Hunden får en skvätt EM-A i maten vilket reducerar plack/tandsten till sgs noll, något inte ens tandborstning kunnat göra på just honom.

Själv tar jag EM-A och MSM i min gröna morgondrink, en bra start på dagen. MSM på kvällen efter hårdare träning håller träningsvärken borta.
När jag häromdagen fick en djup och smärtande spricka under hälen tog jag EM-A på en bomullsrondell och tejpade fast som ett plåster. Från att inte kunna gå fullt ut på foten till att det kändes som vanligt efter bara en halv dag.
Som sårläkare är EM-A riktigt riktigt bra. Jag har bl.a. sett en brännskada på ett lår orsakat av hett tevatten läka ut ärr-fritt med hjälp av EM-A. Stora och små sårskador på hästar likaså. Det läker snabbt och utan ärrbildning, vid större skador blir ärret minimalt och fint.

Läs mer om EM-A på greenfoot.se
Läs mer om MSM här

Dela gärna det här inlägget:

Hur många fel har din häst?

headKänner du dig stolt, kompetent, vacker, tillräcklig och perfekt som du är?
Om inte, varför inte? Möjligen för att du fått höra upprepade gånger, direkt eller indirekt, att du borde vara något annat än vad du är. Du borde vara smalare, smidigare, tuffare, starkare, mer verbal, mindre verbal. Du har fel frisyr, du går konstigt, ditt skratt är fult. Du borde aktivera dig mer, eller du borde lugna ner dig. Om du bara kunde vara mer som din bror / mamma / arbetskompis.

När vi möter den här typen av kommunikation i alla möjliga sammanhang i vår vardag; uppfostran, tidningar och media, skolan, arbetsplatsen, vänner, familj, så blir vi till sist så vana vid den att vi själva kommunicerar på samma sätt, både mot oss själva, mot andra människor, och mot hästen.

Det är lätt att registrera hästens beteenden, styrkor och tillkortakommanden, och sedan börja jobbet med att fixa till hästen. Om vi filar lite här och lite där, sätter upp stränga regler, tillsätter mer kontrollerande utrustning och tränar hårt, så ska det nog bli ordning på hästen. Vi tittar på hästen och noterar allt som är fel; stel i bogen, hård i munnen, dålig halsansättning, ful svans, bufflig, naffsig, springig, tittig…
Många hästar får varje dag information om allt som är fel med dem, allt som ägaren är missnöjd med, allt som behöver förändras och fixas till. Därtill uppfattar hästen ägarens klagan över sig själv.
Om du känner igen dig i detta, så dra ett streck här och nu. Nu är det slut för den destruktiva blicken.
Hur ska ni; du och hästen, någonsin kunna nå en bärighet med stolt hållning, om självförtroendet och självkänslan ständigt blir nedtryckt? Sluta mobba dig själv, sluta mobba din häst. Ni båda har rätt att känna er stolta, kompetenta, vackra, tillräckliga och perfekta som ni är! Ingen av er behöver fixas till. Ni har behov som behöver tas om hand för att ni ska kunna må så bra som möjligt, och det första behovet är att bara få vara utan någon ”make-over-plan”. För varje beteende hos hästen som du ogillar, se det som att hästen kommunicerar ett behov av något.

 

Dela gärna det här inlägget:

Ser hästen dig som en telefonförsäljare?

puIdag blev jag uppringd av en telefonförsäljare angående abonnemang. Allt lät bra tills vi var halvvägs in i det muntliga avtalet och jag insåg att hon hade jämfört mitt nuvarande pris med moms och det nya priset utan moms, så med moms skulle det nya priset inte alls bli billigare än mitt nuvarande utan dyrare. När jag frågade henne om detta gav hon slingrande förklaringsförsök, hon lät otålig och jag kunde höra hur hon tänkte ”åh vilken krånglig kund, varför ska du börja med det här nu när vi nästan är i hamn?”. Det som kom ut ur hennes mun var bland annat ”Men jag ser ju här vad som är bäst för dig, det behöver du inte ta reda på själv” Det jag hörde var förstås ”Gå in i fällan nu, ät det förgiftade äpplet, det är för din egen skull”.
Det hon sa och framförallt hur hon sa det, visade mig att hon inte alls ville sälja det som var bäst för just mig; hon ville locka in mig enbart för att tjäna sin provision på mig. Jag backade ur.
Naturligtvis behöver telefonförsäljare tjäna pengar, jag vill betona att jag inte har något emot dem som yrkesgrupp mer än att de oftast stör mig med saker jag inte är intresserad av. Jag vet hur hårt de sliter och jag förstår frustrationen när ”fisken släpper kroken”, men det är så oerhört viktigt att varje affär, varje avtal verkligen är ärligt och för bådas bästa. Om en försäljare är mån om att affären ska kännas bra för mig, så kommer jag känna mig trygg genom hela processen. Ställer jag frågor, kan försäljaren ge bra svar och sedan lämna beslutet till mig; aldrig försöka ta beslutet åt mig. Precis så ser det ut mellan dig och hästen.

Hade jag varit en häst i situationen ovan hade jag kastat mig ur transporten just som människan försökt lura på en bom bakom mig. Om sgs alla människor jag mötte i ena stunden försökte luras, i nästa stund blev frustrerade och otåliga med mig och dessutom alltid försökte ta beslut åt mig istället för att låta mig tänka själv, ja, då skulle jag också gå åt andra hållet när en människa kom ut i hagen, trilskas i träningen och vara allmänt motvalls. Framförallt skulle jag aldrig lita på en människa, eftersom de aldrig förstått det här med att bygga tillit och win-win utan bara gör sådant som endast gagnar dem själva.

Det är så otroligt viktigt att du är ärlig, sann och autentisk när du är med hästar. För att kunna vara det fullt ut, behöver du vara det även i övriga sammanhang. Det kan inte vara en mask du bär i stallet, då är du inte autentisk och hästarna ser igenom det.
Var alltid ärlig med dina avsikter med hästen, och rannsaka dina egna värderingar så att du inte försöker få hästen att göra något för din skull som ligger hästen själv till last.
Förmedla en känsla till hästen, få honom att känna sig sedd, uppskattad, viktig, kompetent, vacker, fantastisk, älskad villkorslöst, det är grunden i all kommunikation, relationsbyggande och träning.

Dela gärna det här inlägget:

Hej och välkommen!

linazacha.com är bloggen för dig som vill in under ytan, du som söker mer medvetenhet och kärlek i världen.
Jag skriver om hästar, livsfilosofiska ämnen och vidden av att kommunicera autentiskt.

Följ bloggen

Follow

Följ mig på Facebook

Följ mig på Instagram